Svider.

Det svider i hjärtat, att bo så långt bort ifrån sina systrar o bröder o deras barn.
Klart att jag är glad för jag har mitt jobb här, men kusinerna träffas ju inte så ofta. De är antingen 40 mil norrut, eller så 25 mil söderut. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt. Men framför allt så himla onödigt. Man lever ju för fan bara en gång! Något måste göras! O de är snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0